Jag som ligger bakom den här sidan heter Henrik Hellemar och jag är född på våren -69 vilket betyder att jag har hunnit få en del gråa hår och givetvis har tyngdlagen gjort sitt på mina muskler. Jag har alltid varit väldigt intresserad av djur och natur och jag brukar spendera så mycket fritid som jag bara kan ute i skog och mark och oftast så tar jag kameran med mig och fotograferar det jag ser och ibland försöker jag mig även på att fotografera sånt som jag inte ser... Jag brukar kalla mig själv för naturknarkare och på årets ljusa hälft så brukar jag alltid befinna mig ute nånstans med kameran och kikaren i hand där jag möter soluppgången. Detta har för mig nästan kommit att bli ett missbruk för jag har väldigt svårt att hålla mig hemma på morgonen - speciellt om jag vet att det ska bli fint väder... I och med att jag har familj så måste man hitta ett sätt att väva ihop familjen med hobbyn så jag brukar ta med mig familjen ut i naturen så mycket de orkar. Det bästa med att vara naturknarkare är att man hittar naturen vart man än tittar - det gäller bara att vända blicken åt rätt håll och se vad man vill se...

Mitt fotointresse tog fart i januari 2006 då jag köpte min första digitalkamera, en Olympus c-740 som jag flitigt fotograferade mina skallerormar och kobror med, men jag ville ha nåt större, en 'riktig' kamera, och när min axel pajjade på jobbet och jag blev tvungen att sälja mina keldjur så köpte jag min första DSLR eller 'systemkamera' som det populärt kallas i början på juni 2007 - en Nikon D80. När jag skulle köpa kameran så stod jag i valet och kvalet mellan Nikon och Canon, men jag tyckte att Nikons kamera satt bättre i handen och jag hittade lättare i menyn, men mitt tekniska intresse är inte överdrivet stort så det blev väl mest att jag fotograferade på grönt - det vill säga på Auto-läget på kameran, men Johannes tvingade mig att utveckla mig på kameran och snart lärde jag mig att ställa både bländare och slutare och fick på så vis ut oändligt mycket mer av kameran - även om det många gånger gav mig ännu fler gråa hår... Men till slut så insåg jag att jag hade vuxit ifrån min kära D80 och behövde nåt med bättre ISO-hantering för att kunna fotografera när det är mörkare ute så jag önskade mig en D300 i 40-årspresent - en önskan som slog in...

Med ett intresse så brukar man ofta dra sig till likasinnade och givetvis finns även jag ute en hel del på nätet där jag delar mina bilder med andra foto- och naturintresserade. Det medlemsskap som jag håller främst är mitt medlemsskap i Nikon Professional User (NPU) - ett sällskap som drivs av Nikon och där endast folk med proffsutrustning kan bli medlemmar i och som ger mig tillträde till snabb och proffesionell support vad gäller Nikons alla produkter och de håller olika utbildningar och så får man Nikon Pro Magazine med senaste nytt som kan intressera oss "Nikonister". Vi får även andra unika erbjudanden så som inbjudan till diverse evenemang så som en helt unik spelning med Backyard Babies där man får fotografera så mycket man vill och orkar. Backyard Babies har egentligen gjort sin sista offentliga spelning för en tid framöver men håller denna spelning för detta slutna sällskap. Sveriges i särklass största och bästa fotorelaterade hemsida och träffpunkt för fotointresserade är onekligen www.fotosidan.se som numera även ger ut ett fotomagazin som är fullspäckat med intressant information inkapslat av en massa snygga bilder.

Som jag nämnde lite högre upp så kom mitt val av kamera att bli Nikon och idag håller jag på att försöka slita ut min D300. Till kameran så har jag ett batterigrepp som jag är väldigt nöjd med också. Med batterigreppet så kan jag ta stående bilder utan att vrida sönder axlar och armbågar och det blir en väldigt bra balans i kameran med batterigreppet på. En del olika objektiv har jag men jag saknar kanske en riktig kanon till teleobjektiv men å andra sidan så är jag övertygad om att min axel är ganska nöjd att jag inte har nåt så tungt heller - utrustningen väger redan nog som det är tror jag... Jag har märkt att man inte behöver de största objektiven för att komma nära djuren alla gånger heller - jag använder mig flitigt av bra camouflagekläder istället och så kör jag en del med lockpipa vilket funkar utmärkt på både rådjur och räv. Jag har en rad olika ryggsäckar att välja bland och jag tar sällan samma ryggsäck två turer i rad för jag försöker variera mina resmål så mycket jag kan och ibland vill jag ta med tubkikaren och då blir det min största ryggsäck och ibland använder jag mig bara av mitt midjebälte om jag vill kunna förflytta mig snabbt och lätt i naturen...

Jag fotograferar det mesta jag kommer åt men helst av allt så rör jag mig antingen ute på Kållandsö eller uppe på Hunneberg i min jakt på bra bilder och härliga möten med däggdjur. Det är en härlig känsla att en tidig höstmorgon få smyga ut på nån av alla myrarna uppe på Hunneberg och smyga sig på en brölande kronhjort som är fullt upptagen med att uppvakta sitt lilla harem av hindar eller att försiktigt följa efter stora älgar och ett kommande projekt som jag har är att jag ska ägna en del tid åt att försöka komma någon av bergets alla bävrar riktigt nära. Sommaren 2009 så spenderade jag nästan alla mina morgnar på min 6,5 veckor långa semester ute på Kållandsö där jag bekantade mig med områdets älgar och rådjur, men de minnen som kommer att leva kvar längst är nog alla mina fantastiska möten med rävfamiljen ute på öna. Jag mötte dem nästan varje morgon och vi kom så bra överens så att de till och med fortsatte att vila när jag kom smygande. Bilden bredvid är från ett sådant möte. Tidiga sommarmorgnar på Kållandsö innehåller alltid en obligatorisk frukost ute vid Navens fyr och jag tror knappast att man kan ha en vackrare utsikt än så när man äter sin frukost...

Jag är även väldigt intresserad av fåglar och spenderar gärna våren och sommaren ute vid Hornborgasjön, men jag trivs även väldigt bra att när jag får stå i fågeltornet vid Hornborgasjöns utlopp en riktigt kall vinterdag och få spana på havsörn genom tubkikaren. En annan ornitologisk oas, som kanske är helt otippad för många, är området bakom värmeverket här i Lidköping. Det är ett tungt industriområde, men vänder man bara blicken åt rätt håll så har man en fantastiskt natur med stor artrikedom både vad gäller flora, men där finns även mycket vadarfåglar som rastar på både våren och hösten och några av mina absolut bästa landskapsbilder är tagna ut över sjön bort mot Kinnekulle. Under maj och juni så är jag även en hel del uppe på Kinnekulle och då främst vid Österplana hed och kollar på alla vackra orkidéer som blommar där. Det är helt otroligt att man kan hitta nära på en tredjedel av landets alla arter på en och samma äng.